Så ännu en gång flyger dagarna i väg man vet inte vart de tar vägen.
I söndags åkte så min fina töser till sin pappa och samma som innan så blir det tyst och konstigt på ett bra sätt.
I veckan ska jag på möten samt andra läkarbesök .
Känns som mitt humör har blivit lite bättre .Man kämpar varje dag med att få kännslor som inte ska vara där att försvinna.
Sedan har jag kommit till insikt att be om hjälp inte är tokigt alls .
I helgen va fia min syster en stor klippa .
Jag kände på morgonen att inte allt va ok jag hade så ont i knät ; (
Men på em small de bara till blev yr trött och helt borta .då fanns min älskade syster där som kom och hjälpte mig med barnen .
Samt peter som kom och frågade om två skulle sova hos han och så blev de.
På kvällen mådde jag bättre .
Jag fia barnen och daniel hade en mysig melo kväll .
Men uch så vill jag inte var med om igen .
Nu sikta jag framåt med storm steg .
Och jag vet att de finna människor som älskar mig för den jag är ... till de säger jag Tack !!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar