Att leva med ångest och depprition

Hej .
Nu ska jag försöka förklara  hur det är att leva med ångest och depprition.
Det är så fösta gången jag kände de visste jag inte va de va som gjorde att jag blev ledsen började skaka och bara grät.
Och de va mest vi stora folkmassor och när jag blev pressad .då fick jag en kännsla av klumpar  i kroppen som.jag inte kan lyfta upp mina armar
Men tiden gick och jag blev bara sämre de kom anfall då och då och jag var mer deppig.
Klarade knappt  vardagen  .
Så det sluta med att jag fick så mycket ångest att jag inte kunde ta hand det om mina barn.
Så jag gjorde de ända rätta . Tog bilen ner till psyk akuten  i Varberg.
Där fick jag mycket hjälp och råd .
Blev sen körd med tax till  psyk i Borås där jag blev inlagd.hade  dumma tankar :(

Jag kände att mina armar va som betong och att jag bara vill.skrika .
Men jag fick komma in på ett rum där sov jag i 1 och ett halvt dygn .
Helt utmattad.
Dagarna gick och jag kände hopp om livet. Med mer medicin och mycket terapi så kunde jag komma hem och försöka få ett rätt så okej liv .


Jag kan inte nog tacka Peter som va en ängel  och Gunnel och Gunnar som gjorde en hjälte insats ❤

Jag är så tacksam
Må väl Lovisa